Arbetsglädje

Vi rivstartade efter jul med alla härliga kollegor på plats. Lena är tillbaka efter sin mammaledighet och satsar fullt på vår konsultsida som ansvarig för vår satsning inom bemanning. Sandra Enander kör på heltid med kvalitet, administration och rekrytering. Elin är varm i kläderna efter sin start i november och äldregänget – Johan, Mats och jag kämpar på. Varannan fredag är vi i Skatås och springer 06.00…där Lena hejar och styr upp oss och ser till att vi håller oss någorlunda i trim. En sak som slog mig idag när jag gick genom Nordstan till vårt kontor – jag ser verkligen fram emot att gå till jobbet och träffa alla mina härliga kollegor. Vi skrattar mycket, jobbar mycket, men det ena gör att vi orkar det andra. Hur ser det ut för er?

Ha en härlig helg – jag sänder med lite bilder från vecka. Mats har fyllt 25, Elin 21 och vi har njutit av kakor och tårta hela vecka – och avslutade så klart med träning på fredagen!

Annonser
Publicerat i Rekrytering | Lämna en kommentar

Apropå jämställdhet och fler kvinnor i styrelser

Nu finns inga ursäkter – börja med att kika här…800 potentiella kvinnliga styrelseproffs.

http://www.va.se/nyheter/2014/09/22/800-kvinnor/

Trevlig helg!

Publicerat i Rekrytering | Lämna en kommentar

Dream on…

Dream on och läs här.

Publicerat i Rekrytering | Lämna en kommentar

Bara för att …

Jag själv är svårt skidsugen och längtar till vintern. Tänkte att det kanske är fler som vill stilla skidsuget med lite sköna bilder tagna av Fredrik Schenholm….

Skier: Oscar HübinetteLocation: Senja, Norway _MG_9878_lr_VARA TJANSTER

Håll ut!

Publicerat i Rekrytering | Lämna en kommentar

Jämställdhet

Är något som jag strävar efter. Men vad är egentligen jämställdhet. Är det att hämta barnen varannan dag, eller är det att det finns lika många män som kvinnor på ledande befattningar – eller både och? För väldigt länge sedan läste jag min magister inom organisation och ledning i Lund. Vi hade en föreläsare, kommer inte ihåg vad kursen hette, men innehållet har etsat sig fast. Vi pratade om kvinnligt och manligt. Föreläsaren var en lång man, medelålders, långt brunt hår, långt buskigt skägg. Han hade skrynkliga byxor, en färgglad skjorta med en mörkblå manchesterkavaj. Lite lagom sliten på armbågarna. I och med att han var så lång så var alltid byxorna lite för korta – och där såg man de härligt färgglada strumporna. Olika, omatchade i regnbågens alla färger. Varje dag olika. Första gången han kom in i föreläsningssalen så tog det ca 10 sek innan jag hade kategoriserat in honom i ett fack. Inte ett så positivt fack. Men så fel jag hade, en briljant person som hela tiden satte våra fördomar och perceptioner på kant. Vi talade om kvinnligt och manligt och om hur det påverkar organisationen, och samtidigt hur vi kan använda det. Jag minns särskilt en föreläsning då vi skulle rangordna världens kända ledare inom kvinnligt och manligt. Margreth Thatcher? Kvinnlig eller manlig – klart manlig. Angela Merkel – manlig. Birger Schlaug – kvinnlig osv.

Intressant reflektion, måste kvinnligt vara likställt med kvinna eller skall vi tala om kvinnliga egenskaper när vi talar jämställdhet? Om vi tar ett lite bredare perspektiv och tittar på livet som helhet – vad är viktigt? Det är viktigt att arbeta för att känna sig nyttig, behövd, för att få ihop pengar till det som man anser viktigt. Det är viktigt att familjelivet fungerar, barnen får stöd och trygghet och en bra start i livet. Dagens samhälle ger en mixad bild av vad som är viktigt. Å ena sidan karriär å andra sidan familjelivet. Jag tror att för att kunna prestera maximalt måste alla bitar finnas med i en människas liv. Du skall känna dig behövd och känna att du gör nytta på ditt arbete och får lön för det. Du skall även känna att du ingår i någon form av familj, enhet privat. Jag är övertygad om att ditt privata liv berikar ditt yrkesmässiga liv. Jag får perspektiv på arbetet från min fritid. Det snurrar hur många historier som helst i sociala medier som beskriver vad som är viktigt i livet – men det är svårare att välja i vardagen. Många vill göra allt, lika mycket – och det är svårt. Undertecknad inkluderad. Jag tror att vi måste se flexiblare på familj/arbete för att få ihop en helhet för alla inblandade. Jag tror inte på jämställdhet i perspektiv kvinna/man – jag tror att vi genom nya generationer förhoppningsvis får en mer nyanserad diskussion. En intressant reflektion är från mina vänners liv. De lever i samkönande äktenskap med mellan 2 och 4 barn. Då fungerar inte diskussionen manligt och kvinnligt – men de har likväl samma utmaning – vem skall göra vad? För mig blir det så tydligt. En person tar större ansvar hemma, den andra tar större ansvar för försörjningen. Vem som gör det borde egentligen vara egalt?

Vilket för oss in på diskussionen om kvotering eller inte? Jag skulle inte vilja bli kvoterad till ett arbete – jag vill väljas för mina kvaliteters skull. Men för att nå dit att jag kan väljas, måste jag få chansen att bli vald. Dvs att jag måste ingå i de nätverk ur vilka man väljs. I o m att historiskt sett är det män som väljer män, så har kvinnor det svårare att komma in. Av den enkla anledningen kanske vi behöver kvotering för att få igång nätverken?

Intressant reflektion från vår granne i väst, där man faktiskt har kvoterat – https://www.linkedin.com/pulse/article/20141020090527-36294080-hei-hegnar-jeg-skulle-bli-adm-dir?trk=object-title

Lite mer tankar om jämställdhet och ack så tänkvärda

http://www.dagensvd.se/2014/10/07/jamstalldhet-och-lika-lon-ar-foraldrars-ansvar/

Jag har bestämt mig för att jag skall arbeta för att vid varje presentation för chefsjobb skall jag presentera minst en kvinna som matchar de krav som ställs för jobbet. För de finns! Ibland behöver man bara söka lite mera.

Publicerat i Rekrytering | Lämna en kommentar

Att vara snäll och sårbar

Den senaste veckan har mina egna funderingar på förväntningar och snällhet korsats åtskilliga gånger och fått bränsle av olika debatt artiklar i tidningar. Jag har en tro på att du mår bra av att hjälpa andra och att om vi bara kunde vara snälla mot varandra – så skulle världen bli en så mycket skönare plats att vara på. Jag har insett i att vara snäll även inkluderar att vara snäll mot dig själv. Att lika mycket som jag mår bra av att hjälpa andra, så måste även jag bjuda in andra att hjälpa mig. En faktor som påverkar att finnas till hands för andra – är tiden. Alla som jag känner optimerar sig, hela tiden. Jag också. Jag har helt enkelt inte utrymme för att hjälpa till obokat. Det låter fruktansvärt, och så klart får jag boka om i min outlook, men det krävs en viss nivå på vad som skall ske. Tragiskt – men sant. Jag råkade ut för ett missöde häromdagen. Jag fick punka. Som tur var har jag ”Volvo On Call” och de skulle komma med assistans inom 1 timma. Den timman hade jag ju såklart inte – men vad hade jag att välja på. Boka om och boka nytt. Jag fick punka på ett ganska centralt ställe i Göteborg, lunchtid, en fredag. Det var en hel del människor som jag kände igen och som kände mig som hastade förbi. Alla med kommentaren ” Stackars dig, å vad synd, om jag bara hade haft tid så skulle jag….” Jag förstår det. Jag lägger inga värderingar alls i det – för jag hade gjort precis samma sak. Men det blev så tydligt. Vi har liksom inte tid med att hjälpa till och vara snälla.

Jag dras villkorslöst in i mina barns utmaningar – det tar oerhört hårt på mammahjärtat när jag ser att de såras. De såras av andra osäkra barn, som inte alls har det uppsåtet men via tron att man måste ”vara någon annan” för att få passa in – spelar man en roll som inte passar, den skaver och ger uttryck i att trycka ner andra människor. Så länge man inte själv blir tilltryckt. Det gäller även vuxna. Jag arbetade ett tag för en person som drev sin avdelning med ”management by fear”. Alla var rädda för dennes skotramp i trappan. När man hörde stegen komma i rask, hotfull takt, så hukade sig hela gruppen och väntade på utskällningen. Det var alltid en person som satt på plankan, och vi andra, i rädsla för att själva sitta där, höll tyst och genom det höll med. Det kändes inte bra, det blev inte bra, det gav inga kreativa lösningar, ställde inte väl inarbetade lösningar på kant – utmanande inte, och genom det utvecklades inte företaget. Vi hade alla stora ambitioner, men vi vågade inte. Det är svårt, jag säger inte att det är lätt att skapa en förstående och snäll organisation. Men så bra det kan bli.

Jag möter många människor i mitt arbete som inte mår bra. De är på fel plats i fel tid och i fel organisation. Men lider och tiger. Ovanför dem sitter det en annan person som också är på fel position i fel organisation och tiger. Det ger oöverskådliga skador, både på individnivå och organisationsnivå. Ibland önskar jag att det gick att sätta en prislapp på vad fel chef på fel plats kostar. Många miljoner är min gissning. Hur skall vi då skapa en förstående och snäll organisation där förtroende, givmildhet och stöttning råder? Det krävs mod, långsiktighet och vilja, tillsammans med ett tydligt ledarskap som uppmuntrar ifrågasättande. Men, ifrågasättande på rätt sätt. Jag möter lika många organisationer där snällhet, eller mer snällhet förklätt till björntjänster råder. Man tar så mycket hänsyn och curlar så att man glömmer bort uppdraget – varför är vi här egentligen? Det blir inte heller bra. Jag ramlar tillbaka på ett tydligt och öppet klimat där alla vet och sympatiserar med syftet och meningen med arbetet. Det är min väg att nå en mer förlåtande kultur. Jag läste en artikel av Stefan Einhorn som gjort en undersökning av vilka vår tids dödsynder är http://www.vi-tidningen.se/2014/08/stefan-einhorn-och-de-nya-dodssynderna/

Falskhet kommer högst upp. Vilket är intressant. Samtidigt som fler och fler upplever att just falskhet och yta är vardag. Jag vill slå ett slag för snällhet. Låt oss vara snälla och bjud med era medmänniskor, släpp garden och tillåt dig att förvånas.

Inspireras av det här http://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability

Publicerat i Rekrytering | Lämna en kommentar

Förväntningar

Ända sedan jag var liten har jag haft stora förväntningar på livet. Inte bara livet utan även på mig själv och de människor som jag möter.

Det är svårt. Det är inte alltid lätt att leva med dessa förväntningar. Inte de egna högt ställda kraven och inte heller besvikelsen då förväntningarna inte infrias. Jag har många gånger tänkt att jag måste ta bort mina förväntningar, för att på så sätt ta bort det som gör ont och sårar och som tar oerhört mycket energi. Men hur jag än försöker och tänker, så kan jag inte förändra det. Jag kommer fram till samma slutsats – jag kan inte. Jag måste få drömma, få tro och hoppas att allt går. Att personerna runt omkring mig hanterar det. Att jag själv möter upp mot mina egna förväntningar. Att jag möter upp mot andras förväntningar. Jag landar i att livet skulle bli bra tråkigt om jag aldrig får måla de där fantastiska framtidsvisionerna i grälla färger. Tänk om….så fantastiskt bra det skulle bli….Och då får jag ta baksidorna helt enkelt. Livet ger inga garantier, men man måste försöka göra sitt allra bästa och ibland våga hoppa…. Det tror jag i alla fall. Trevlig helg!

Publicerat i Rekrytering | Lämna en kommentar